Bvitamin

 

Hatar nyår och alla måsten. Irriterad för ingen lyssnar till mina förslag. Som alla gruppaktiviteter nuförtiden börjar det med att jag mår dåligt för jag inte kan vara normal, och att mina sk. bästa vänner inte kan acceptera mig som jag är. Eftersom alla är lite halvsjuka och trött föreslog L myskväll med middag, bubbel, spel. Helt i min smak. Var tydligen bara ett skämt.

 

Jag hoppas 2015 blir bättre, 2014 sög. Mått dåligt, gått upp i vikt, förlorat M <3, min livmoder fuckar ur. Måste påbörja nya året med en gynundersökning. Är utslaget livmodercancer orkar jag inte mer. Jag lever nu, men knappt. Jag har inte orken att kämpa mer när jag äntligen nått ytan

Hade en fantastisk jul. Ingen ångest alls, speciellt inte över mat. I och med att jag känner att depressionen lättar sitt grepp om mig lite, att jag klättrar mot ytan så släpper även matångesten. Ingen matångest = jag tänker mindre på mat = äter mindre men ordentligt = ingen hets = gått ner 3kg under resan + julafton. 2015 ska bli ett bra fucking år. Jag är trött på den misär som är mitt eget mående. Samtidigt skrämmer det mig att må bättre, för jag vet att då har jag djupare att falla. Men jag har börjat inse att jag antagligen kommer leva med depressionen hela livet, men måste lära mig hantera det utan självdestruktivt beetende. Men där har jag en bra bit kvar innan jag kan gilla mig själv, inte bestraffa mig själv. Jag måste må bättre för mammas skull. Jag ser hur det tär och hon oroar sig. Idag fick jag inte tag på mamma på ca 4 timmar. Fick panik. Satt i bilen och såg hur diverse hemska saker hänt. Ett liv utan min mamma är inget värt. Mamma och M är de jag älskar mest i hela världen, de jag vet skulle gå under om jag försvann. Nu är M borta (kommer alltid älska dig min lilla pälskling), och försvann mamma då försvinner jag från denna jord

 

 

Varför ska allt sluta med att jag känner mig besviken, ledsen och fel. Resan var fantastisk, men jag var sjukt stressad för min kompis vill gå ut en massa men hon vet att det inte är jag. Hon blev rastlös och jag stressad/ledsen för det känns som jag inte räcker till. Men annars var resan ångestfri! Så jäkla bra.

 

Nu hemma igen. Mitt i julslutspurten. Vill att allt ska vara som förrut men folk går vidare och jag står kvar. Fyller 27 nästa år. Orkar inteeeeeee