plask
Hej!
I veckan har jag gjort 2 saker jag AVSKYR pga ångesten. I torsdags var jag och simmade. In public! Bytte om inför andra. Gick ut inför andra. I en badkläder. Snabbt ner i poolen. Simmasimmasimma. Mycket nöjd och ska försöka komma igång att träna. Men har sån grov ångest inför träning Att alla ska strirra på fettot på löpbandet. Att någon ska skratta.
Och igår träffade jag min gamla vän E. Vi var ute och käkade hamburgare på ett ganska känt ställe. Så där satt jag och åt onyttigt inför andra. Alltså jag har bara kunnat smygäta onyttigt, hemma ensam. Så stolt att jag åt min hamburgare och tog typ 5 pommes innan jag kände mig klar. Ingen hetsätning. Inte sluka allt. Normal portion. Det är vad jag strävar mot, normala portioner, fasta tider. = ingen hets = ingen ångest pga hets = ingen ny hets. You see? Så även fast jag försöker träna lite, så är maten mitt störta goal. Alltså hjärnan, vilken skillnad. När jag typ ständigt inte åt alternerat med hetsätning var jag ständigt sur, ledsen, angsty, trött, huvudet susade. Nu kan jag tänka klart. Inse att det är bättre att äta en vanlig portion mat än att skippa och sen äta 21568463121346 kalorier i bröd, kakor, chips etc etc.
Jag skulle inte gå så långt som att säga att allt fungerar. Faller hela tiden. Men försöker resa mig.
Miss Lonely
Som jag skrev igår känner jag mig ensam. Saker som jag tidigare älskade och längtade efter gör mig rastlös. Hur patetisk är man som på helger längatr till jobbveckan. Som lägger sig vid 20 på vardagskvällar för att kunna vara på jobbet tidigt och slippa genomlida kvällen själv. På jobbet är jag rolig, omtyckt, behövd, uppskattad. Jag gillar jobbjag.
.
Jag mår bättre, jag lovar. Men känner mig så ensam och rastlös.