Bvitamin

Varför kan aldrig jag duga? Jag skulle bli teamleader över min arbetsgrupp, tillsammans med min kollega P. Jaha, nu ska hon vara TM och jag någonslags backup och som får prata med helpdesk för hon suger på engelska. Jag är så besviken. Jag trodde för en gångs skull att jag skulle få en chans. Jag har jobbat häcken av mig, jag vet att jag gör ett asbra jobb. Men ändå duger jag inte. Känner mig så kluven å ena sidan är jag ledsen och besviken å andra sidan är det bara ännu en grej på den skithög som är mitt liv. Vill lägga mig och gråta men mina tårar har sedan länge tagit slut. Klöser mina armar för att slippa denna ångest.

Jag har börjat få lite perspektiv och insikt i mitt liv. Kunna analysera mitt eget beteende. Jag har alltid tyckt att jag inte förtjänar kärlek, jag är dum, ful,´fet, har problem, älskar inte mig själv. Men jag har börjat inse att jag haft några chanser men jag har sumpat dem pga att jag är så rädd att bli sårad.

 

1. L - högstadiet. Kompisar med viss kemi, vi kunde sitta uppe nätter och prata. Och jag var såååå kär i honom. Nu i efterhand fattar jag att det kanske var ömsesidigt men jag såg inte det då. Vågade inte chansa.

2. N - gymnasiet. Samma sak där. Festade ihop, kanske lite fyllegrejer men inget mer. Jag var kär men vågade inte satsa.

3. H - nära killkompis som jag gillade jättemycket. Hjärta krossat av min bästis hade sex med honom. Som den pushover jag är förlät jag henne, trånade efter honom medans han hade fyllegrejer för sig med bästis1 och trånade efter bästis2. Föraktade mig själv.

4. C - mitt livs kärlek. Ångrar allt jag inte sa, att jag inte vågade satsa på oss. Har ständigt flashbacks till oss. Har ALDRIG upplevt sån kontakt vi hade/har. Jag kunde kliva in i ett fullsmockat rum och känna i hela min kropp att han var där. Idag ser jag honom 1 gång per dag i matsalen på jobbet, våra ögon möts och jag tittar bort.

 

 

Ingen kommer älska mig innan jag älskar mig själv. Jag kommer aldrig älska mig själv.