ångest
Brukar ibland googla ångest. Se symptom, se hur det beskrivs. För mig känns det som sekunderna innan du börjar gråta. Lungorna värker, magen i en knut, kroppen får panik. Hela insidan river och sliter
27 februari
Har haft några bra veckor. Ledsamhet bytt mot något som liknar glädje och sen lite ilska. Arg över vänner som sviker. Hur kan man vara supernära i snart 10 år. Sen när hon skaffar pojkvän poff. Jag skulle aldrig behandla folk så. Men ikväll har all glädje runnit av mig. Har sällan känt mig så ensam. Oftast när jag mår dåligt vill jag vara själv, nu vill jag ha sällskap. Men bästis är i princip den enda som får mig att må bra. Jag har inte sagt hur dåligt jag ibland mår men tror hon förstår. Hon vet iallafall att jag har problem med maten. Hon kommer hem på lördag iallafall.
Fick inte jobbet jag skrev om. Men har blivit erbjuden ett annat jobb. Är sjukt kluven. Jobbet jag har idag kommer förändras, nedskärningar. Vill ha nya utmaningar och kunna klättra. Samtidigt är det mitt safeplace. På jobbet jag stänga ute allt till 99.9%. Där är jag stark. Jag är uppskattad. Mina kollegor gillar mig. Jag är jävligt duktig på vad jag gör. Vi består av ett gäng tjejer/kvinnor som alla lider av duktig flicka. Alla har vi varit brutna. Trasiga. Alla faller vi ibland. Pratar inte om det men vi vet, vi har alla krigsärr. Men vi får se, väntar svar på lite frågor och så.
vghxg
Har sökt ett nytt jobb, ett jobb jag verkligen vill ha. Hur glad blev jag när de ringde dagen efter (i torsdags) för att boka intervju. Var pepp, var förberedd, kände mig fin. Kommer in och allt är fel. Hon ställer fel frågor, inget om jobb, jag är fel. Jag hatar mig själv. Naglar trycker in i knät. Tar i hand, tack och hej. Känner mig värdelös. Ångest. HUr kan jag tro att någon vill ha MIG?! Gick till hemköp. Köpte sallad och två semlor. Hetsahetsahetsa. Klöser sår på ena armen.
Så går det när man tror att man kan ändras.