Bvitamin

----trigger--------

 

 

Drog en sax mot undersidan av armen. För några sekunder släppte ångesten och allt jag kunde känna var svedan i huden. En, två, tre, fyra, fem. Sluta! Det var år sen sist, ärren har bleknat. Jag slukas snart av allt mörker. Vill bara ringa någon och säga som det är. Hjälp mig! Men inget kommer ut. Skriker innuti men inga ljud passerar min läppar. FAN TA DETTA LIV!!!!!!!

 

 

Gråtit av och till hela dagen. Bröt ihop på tunnelbanan till jobbet. Från bussen in till kontoret. Toaletten. Jag tror jag drunknar snart

Alltid varit OK med att vara själv, kunnat roa mig själv. Men de senaste dagarna har jag varit så rastlös i mig själv. Träffade två av mina bästisar igår och störtdök ner i ett hav av mörker. De pratade på om så vanliga saker som killarna de träffar, selfies osv. Jag kände bara att jag kämpar för att ens hålla mig över ytan numera. Jag är på väg neråt igen. Men jag satt där med fejkat leende för det är så jag gör. Vet inte om de ser att jag inte är glad, tvivlar på det.. Min närmaste kompis är i England nu, hon ska flytta dit till sin douchy pojkvän som bara ljuger för henne. Vi två pratar sällan om hur jag mår men att bara veta att hon är nära hjälper. Hepp, dags att torka tårarna och dra till jobbet. Där är jag iallafall relativt normal..

Ångest. Klumpar i mitt bröst. Vill bara skrika. Rastlös i min egen kropp. C bor ihop med sin tjej. Ledde till ångest. Hets. Ångestångestångest. Orkar inte det här. Nä, men klart jag mår bra.

 

 

Ive said it once, ive said it twice.

Ive said it a thousand fucking times.

That I'm OK, that I'm fine
That it's all just in my mind