Bvitamin

I hela mitt liv har jag varit en sån som inte kan hålla fingrarna i styr, jag pillar på alla sår, finnar, ojämnheter som dyker upp. Vilket bara gör huden värre. Nu de senaste månaderna har mitt beetende blivit värre. Jag kan spendera 30 min varje morgon bara att känna mig själv i ansiktet efter ojämna saker. I den grad så jag kan komma försent på jobbet. Hittar jag något kan jag inte fokusera förrens det är borta. Och mina läppar är torra så jag drar bort huden så de blöder och gör ont. Tydligen finns det en diagnos för detta. Det är en sorts självskadebeteende. Orkar inte ta tag i det nu.

Såg mig själv i spegeln inne på Gina Tricot. Fetare än festast. gris. Känns som alla stirrar när jag kommer vaggande med mitt fett. Vill bara gömma mig för världen. Går ut mindre och mindre. Till och från jobbet typ.

Funderar på att ringa vårdcentralen på måndag. Träffa en psykolog. Vill verkligen inte må såhär resten av livet. Såg Side Effects med fina K idag. De sa i filmen något om att med en depression finns ingen framtidssyn (alltså för den sjuka) och det stämmer väl. Blir mycket stressad av planer för jag inte vet hur jag kommer må om en timme från nu.Om det ändå fanns lyckopiller.