Bvitamin

Jag är ganska säker på att jag har livmodercancer. Jag slutar inte blöda. Men vågar inte kolla. Vad spelar det för roll? Har jag det kommer jag inte strålas, ta cellgifter och stickas som en jävla nåldyna. Jag har gått igenom det en gång redan. (dock ej cancer). Skillnaden då var att jag var minderårig, jag fick inte bestämma över min egen kropp. Vet ni hur det känns, att inte få välja. Att bli tvingad, nedsövd, drogad. Skrika och gråta men bli fasthållen. Nej tack. Då säger jag tack och adjö till denna misär. Jag tänker inte leva steril, fet, skallig och sjuk. 

Låt ingen se dina tårar. Håll huvudet högt och visa inte hur besviken du är. Le och visa ingen hur du lider

Fyller år snart. ångestångestångest. Förra födelsedagen var ångest