Bvitamin

Hade en fantastisk jul. Ingen ångest alls, speciellt inte över mat. I och med att jag känner att depressionen lättar sitt grepp om mig lite, att jag klättrar mot ytan så släpper även matångesten. Ingen matångest = jag tänker mindre på mat = äter mindre men ordentligt = ingen hets = gått ner 3kg under resan + julafton. 2015 ska bli ett bra fucking år. Jag är trött på den misär som är mitt eget mående. Samtidigt skrämmer det mig att må bättre, för jag vet att då har jag djupare att falla. Men jag har börjat inse att jag antagligen kommer leva med depressionen hela livet, men måste lära mig hantera det utan självdestruktivt beetende. Men där har jag en bra bit kvar innan jag kan gilla mig själv, inte bestraffa mig själv. Jag måste må bättre för mammas skull. Jag ser hur det tär och hon oroar sig. Idag fick jag inte tag på mamma på ca 4 timmar. Fick panik. Satt i bilen och såg hur diverse hemska saker hänt. Ett liv utan min mamma är inget värt. Mamma och M är de jag älskar mest i hela världen, de jag vet skulle gå under om jag försvann. Nu är M borta (kommer alltid älska dig min lilla pälskling), och försvann mamma då försvinner jag från denna jord