Bvitamin

My head don't work, the meds don't work
But I don't want to be dead, dead don't work
Sleep's the cousin of death, the bed don't work
Maybe I'd rather be dead; dead don't hurt
Realization of an inherent emptiness
Maybe that's another sin for the pessimist

 

inte sjuk nog för terapi. vägrade öppna mig för kärringen. får väl skylla mig själv. kan någon bara tämja mina demoner?

Hej!

 

Idag på jobbet var jag och en kollega på väg till lunch, när en gammal kollega som bytt avdelning kom in och småpratade. Så säger han till min kollega E: Men gud vad smal du blivit, du håller på att försvinna. (vill här påpeka att så inte är fallet meeeeeeen alla har ju inte samma sjuka bild som jag, och hon är världens finaste). E skrattar bort och säger att jo, hon tränar endel men gått ner i vikt har hon inte. Det kanske är muskler? Då lägger sig en annan man i och bara "men han säger du blivit fin". EEEH som om hon inte var det innan? Hur kan man säga så? Oavsett vad jag känner så vet jag att vikten spelar ingen roll, utan det är hur man själv trivs. Men folk kan kasta ur så så oigentänkta saker, som för dig inte betder något men som för mig får mig att skära maten i små bitar - röra runt den på tallriken och sen slänga den. För att sen sitta med gråten i halsen resten av lunchrasten på toan och riva underarmarna för jag är så ful,äcklig,tjock,oälskbar,dum,korkad.

 

Det är detsamma med att alla älskar att prata dieter på lunchen. Det är skitjobbigt om man måste kämpa för varje tugga. Snälla kan vi inte bara skippa matprat, viktprat och allt därtill? Det cirkulerar tilräckligt i folks huvuden som det är.

 

 

De dagar jag har mens sjunker jag så djupt. Har inte orkat gå till jobbet. Ljuger. Säger jag är sjuk. Ligger hemma och stirrar i taket. Äter inget. Gått ner tre kilo. Lycka. Olycka. Bokat tid hos psykolog. Vet inte om jag klarar det. Det lät som en surkärring. Annat läkarbesök imorgon. Behöver lergigan för att klara det. Hur tragiskt?