fetto
Jag har väl egentligen ingen officiell äs-diagnos. Anorexi är jag alltför tjock för, bulimi har psyk vart och nosat på. Skule själva gissa EDNOS eller främst BED. Ätstörningsenheten var ett jävla skämt. Min första kontakt var guld, jag träffade henne när jag mådde som sämst. Mat upptog ALL min tid och energi. vad får jag äta, vad får jag inte äta, äter jag det måste jag göra det osv i all evighet. Hon dömde mig inte, hon sa att hon direkt såg i min blick att jag inte mådde bra. Hon satte ord på känslor jag inte kunde förklara. Positiv gick jag därifrån. Fick någon vecka senare träffa en behandlare. Hon tyckte jag skulle komma över min ledsamhet och äta på regelbunda tider. Tack och hej. Hon har ringt. Jag har inte svarat. Gick ner mig och hetsade värre än någonsin. Gått upp i vikt. Men jag försöker ta mig ur. Matmässigt går det OK. Äter mindre men regelbundet = ingen hets. Och ingen dimmig hjärna som jag alltid hade när jag inte åt. Finns inget i denna värld jag hatar så mycket som min kropp.
.
jag är så jävla värdelös. vill inte dö men vill inte leva.
kom nyss hem från en vanlig dag. pratar med pappa i telefonen och plockar ur diskmaskinen. börjar plötsligt störtböla och hyperventilera. dödslängtan. Gick över lika snabbt som det kom. hatar mitt liv. och slutar inte blöda. googlar hur lång tid det tar innan man förblöder. hittar inga svar
(kände nu att det sved om handleden. har tydligen klöst mig själv.)