Bvitamin

varit orolig i helgen. Oroat mig att kroppen sviker. Jag har haft så ont i benen, varit stel, haft sendrag. Rådfrågade Dr Google. Lågt blodtryck, högt blodtryck, näringsbrist, diabetes, kärlkramp. Sen spårade allt ur. Trodde jag skulle dö inom en snar framtid. Vill inte gå till läkaren. De kommer säga allt är för jag är tjock. Eller att allt sitter i mitt huvud. Tror dock att näringsbrist och lågt blodtryck kan stämma. har haft yrsel ett tag nu, och det bara susar till i huvudet.

Bekännelse: ej tagit mina antidepp på cirkus 10 dagar. fick en idé att jag inte behövde dem. Depphålet sög in mig direkt. 

 

Imorgon är jag tvingad till min kusins konfirmation. pina. Hatar att vara i kyrkor. Men mamma säger att jag inte får skippa. Måste åka tre timmar bil dit. Och jag kan nog inte köra för jag har jätteont i ena benet, i "gasbenet". Får väl sova. Sen avskyr jag "öppet hus" efter tillställningar. Äter för jag har tråkigt, för jag har social fobi, för jag är ett fetto. Mammas övervakande ögon. Ångest. Räkna ut om någon tycker det är konstigt om jag tar en bulle till. Smita in i köket när ingen ser, bara en till. Fetto. Funderar på att låsa in mig på toaletten med min bok tills vi kan åka hem igen. Alltså - hur störd är man inte om man inte ens kan ta sig igenom ett konfirmationsfika med släkten?!

 

Trött är jag också, vet inte om det beror på stress med nytt jobb men jag har inte fått sova längre än 1-2h i sträck denna vecka. Vill bara svälja en näve theralen och drifta till John Blunds land.

 

 

Såg C och hans tjej i veckan. Hugg i hjärtat.

 

Jag har börjat mitt nya jobb, nåja halvtid allafall. JAG ÄLSKAR DET! Trevliga arbetskamrater, alla blev jätteglada för min skull. Gillar att ha mig där. De säger jag är duktig. Men som alltid finns det moln på himlen - min gamla avdelning. Den har sugit ur all livslust ur mig. Jag har gråtit över den. varit sjukskriven. men min chef beter sig fittigt och tvingar mig att jobba kvar halva dagarna tills de hittar en ersättare. Kan jag acceptera OM det inte vore så att vi har jättemycket extrapersonal och jag har ägnat dagarna där åt att städa. Helt värdelöst.

 

Appropå något annat har jag fått lågt blodtryck. Det bara susar i huvudet och jag blir så yr att jag måste hålla i mig.

klarar inte av att se mig själv i spegeln. ska sova bort denna dag. om jag inte skulle till mamma sen skulle jag poppa lire theralen, atarax och bara slockna.

 

There was a time when my world
Was filled with darkness
Then I stopped dreaming now
I'm supposed to fill it up with something

In your eyes I see the eyes of somebody
I knew before, long ago
But I'm still trying to make my mind up
Am I free or am I tied up?

I change shapes just to hide in this place
But I'm still, I'm still an animal
Nobody knows it but me when I slip
Yeah I slip, I'm still an animal

Jag har en sjukdom. Jag måste ta min medicin dagligen. Gör jag det? Nej. Förnekar så gott det går att jag är sjuk. Annorlunda. Vill inte vara den som städigt äter medicin. Så jag slutade. Idag har jag remission. Fortsätter jag äta min medicin har jag förhöjd chans till cancer. Äter jag den inte är det 50% chans att jag blir sjuk igen inom 2 år. Jag orkar inte bry mig. Orkar inte planera en framtid. Hatar att ständigt behöva ta blodprover. Mina ådror i armarna är sönderstuckna så där råvägrar jag. I händerna är de för tunna och spricker. Jag har gett mig själv ett löfte. Får jag t.ex cancer skiter jag i det här. Jag orkar inte kämpa. Hur många motgångar ska man behöva ta?

 

Jag minns inget från när jag blev sjuk. Mamma har sagt att jag gick ner mycket i vikt (!!!!!!) och tappade orken. Hur hon hittade mig i källaren för jag orkade inte gå upp. Jag var 10 år, sommaren mellan 3an och 4an. Ingen förklarade för mig vad som hände. Eller så gjorde de det men jag minns inte. Jag minns inte mycket från den tiden jag var inlagd. Det jag minns är att jag skrek och grät och blev tvingad till ingrepp/prover jag inte ville. Hur jag blev fasthållen för jag var "besvärlig".

 

Där och då blev jag den som var annorlunda. Jag fick kortison. Blev ett fetto. Fick ingen hjälp att hantera mina känslor. Kände mig bara annorlunda. Gråter nu bara jag tänker på allt. Ibland undrar jag om jag gottar mig i min egen bedrövelse. Hatar att mitt ansikte fortfarande ser ut som ett kortisonanikte.

Hej gullungar!

 

Fått glädjande nyheter att jag ska byta till kontoret på jobbet. Känns SÅ skönt. För avdelningen jag är på idag avskyr jag. jag känner hur den spär på mitt redan dåliga mående. jag är en arbetsmyra som älskar att ta ansvar. Men när ingen annan tar ansvar så tyngs jag ner av allt. Varför ska jag ha samma lön men göra så mycket mer? Är iallafall utlånad till årsskiftet, sen förhoppningsvis en fast anställning på kontoret. Men det känns som om jag inte kommer få det för dt är jag. När går saker någonsin som jag önskar? jag vet ju själv varför, för jag inte vågar ta chanser för jag tror mig veta att jag kommer misslyckas iallafall. Men nu ska jag ge allt.

 

Drömde om C inatt. Om första natten vi spenderade ihop. Magen knyter sig. har inte tillåtit mig att tänka på honom. Känner mig trasig. Som om han kan laga mig. men han har en flickvän nu. suuuuuuuuck

 

 

vaknade imorse med feber. sovit bort hela dagen. vaknat och svettats. vaknat och frusit. nu är jag relativt pigg så ligger i soffan och kollar på The Middle. tv-serier är det bästa för att hålla mina huvudspöken bota. fokusera blick och hjärna på något annat. måste ta mig till apoteket imorgon och hämta ut mina lergigan. sen kommer mamma och lagar mat åt mig.

Hetsat som en galning senaste dagarna. Inte vågat väga mig. Först idag. -3kg. DOG. Trodde jag gått upp typ 100000kg. Eller iallafall 10. Har legat i solen hela dagen, är nu helt körd i huvudet. Men fått träffa bästisarna och mått bra en stund.

Idag var jag på en psykisk utredning på sjukhuset.

 

Det är svårt att veta om bulimin ä ett problem av depressionen eller tvärt om. Dock ansågs inte det som mitt stora problem utan jag måste först häva depressionen. Så jag ska fortsätta äta mina antidepressiva, och så fick jag ny ångestmedicin, Lergigan. Jag har tidigare ätit Atarax (SKIT) och senast Theralen, vilket gör mig skittrött och får ett afterglow utav helvete dagen efter. Så nu blir det limbo fram till 9 september då jag ska träffa en psykolog.

 

Behöver jag ens säga att jag hetsåt idag? Och igår. Så trött på mig själv. Skärp dig, fetto. Ångesten är brutal. Låste in mig på toaletten på jobbet härondagen. Risapde underarmen med en kniv. Ångesten var bedövande. Folk frågar varför jag har långärmat fast det är sjukt varmt på jobbet. För jag är dum i huvudet.