Bvitamin

Orkar inte med mig själv. "Imorgon ska bli bättre". Mantra varje jävla dag. Denna ständiga hets. Fundear på att bara äta frukt och grönsaker ett tag. Vill känna mig fräsch innuti. Ätit baguette till middag, och brödmättnad eller pastamättnad är det värsta. Uppblåst och proppmätt.

 

Jobbat två dagar sen semestern. Vill seriöst bara säga upp mig. Mina arbetskamrater är skit. Orkar inte (mycket jag inte orkar!!) med ännu en dag där folk tar cred för det jag gör eller gömmer sig eller lämnar uppgifter såfort det blir jobbigt. Alltså jag må vara en slackaer på jobbet men jag har fan arbetsmoral att FÖRST få mina uppgifter gjorda. Men ska de få samma lön för att göra nada kan jag också göra det. Nåja, jag försöker skita i saker men det slutar med att jag blir så stessad att jag gör saker ändå. Ska diskutera att byta avdelning. Känner att jobbet påverkar min depression negativt. Minns strax innan min sjukskrivning förra året hur jag satt på jobbtoaletten och grät typ varannan timme. Vill inte ner i det svarta djupet igen.

 

C har semester. Skönt det. Då slipper jag om igen spela upp i huvudet hur jag fuckade upp allt. Jag tror seriöst att han var min själsfrände, den som kanske kunde gjort mig hel.

 

 

 

 

Önskar jag kunde äta normalt utan att hata mig själv. Inte ätit riktig mat på 4 dagar. Bröt igår med linssoppa. Kändes okej, men sen blev jag så mätt så det blev fosterställning i sängen. Hur klarar alla andra att ha en normal relation till mat? Mat upptar 90% av mina tankar. Vad får jag äta. Vad får jag inte äta. Ska jag äta. När ska jag äta. Kan jag ta en till kaka utan att alla tycker jag är ett matvrak. Är så sugen på pizza så jag dör. Plus att jag försökt minska mitt intag av cola zero. har varit en riktig jävla bitch under dessa dagar. ingen mat. ingen cola. :P livet vore bra om jag kunde leva på cola zero.

 

 

 Bröt ihop och berättade hur jag mår. psykjour. akuttid. Nya mediciner. Hoppas jag ska börja må bättre. Skall på utredning om två veckor och se om jag ska få fler diagoser. Skulle gissa borderline. kanske. Sen ska jag remitteras till en pykolog vilket känns bra. Känns som om jag måste ta tag i saker som hänt och gå vidare.

Semester. Ensamt detta år då alla vänner bytt jobb och inte har semesterledigt. Lämnar för mycket tid till att må dåligt och äta. Plus att min bästa killkompis pappa gått bort. Skulle gladeligen ta hans smärta för han har gått igenom mer på sina 20+ år än vad de flesta har på en livstid.

Vi träffades idag iallafall för jag oroar mig att han ska få återfall i sitt missbruk. Men han verkade okej. Sunda tankar. Tänker positivt. Skulle något hända min mamma skulle jag ta livet av mig. Hon är mitt ankare, när jag mår som sämst är det det enda som stoppar mig från att svälja alla piller jag har. Hur ledsen min fina mamma skulle bli.