..
Mitt i gråten kommer jag till insikt. Jag kommer aldrig ta mig ur det här. När jag tror jag kan klamra mig fast vid kanten och ta mig upp knuffas jag ner igen. Jag kommer aldrig leva ett vanligt liv. Jag kommer aldrig kunna ha ansvar, ingen familj, inga barn. Jag kommer vara ensam. För första gången på flera år vill jag faktiskt inte leva längre. Jag ser inget ljus i tunneln.
Kommentarer
Trackback