Bvitamin

För några år sen, när jag var som djupast i min depression -sjukskriven, självmordstankar, ångest och fått flytta hem till mamma igen var det få ljusglimtar i mitt mörker. Det ena var serien Pretty Little Liars. Mellan tankar på hur och om jag skulle avsluta detta liv gav jag mig själv ett löfte. Jag kunde ju inte ta livet av mig innan jag fick veta vem A var. Så man kan ju säga att min nyfikenhet där och då vann över känslorna av hopplöshet.

 

Den andra ljusglimten var Hungerspelen. På premiärdagen i Sverige var jag och en kompis och såg den första filmen på bio. Jag hade sett trailern och tyckte den verkade bra, så vi såg den utan att veta något eller ha läst böckerna. Jag var hooked. Tre dagar senare såg jag den igen med en annan kompis. Mamma köpte genast först boken till mig som jag slukade. Sen köpte hon bok två och tre. Jag tror jag sträckläste dem tre gånger om direkt. De tog bort mina egna tankar.

 

Nu har sista filmen kommit ut på bio och pga dessa år av depression har jag knappt någon att gå och se den med. Och jag tänker på allt depressionen och ångesten tagit i från mig. Jag är starkare nu, jag vet att det blir bättre och om jag klarade av att ta mig upp ur djupet jag då var i, ja då fan är inget omöjligt. Men jag saknar den jag var innan.