Bvitamin

Min bästis kom hem nu under julen från London där hon bor. Vi hade gjort massa planer om vad vi skulle göra, gamla grejer som är så vi. Hade sett fram emot det jättemycket. Vi skulle ses första dgaen hon kom hem, det hade hon glömt. Skulle fira sin syrra. Fine fine. Vi har setts en dag. Vi gick på bio. Resterande dagar har hon varit upptagen eller suttit i en jävla stuga i fjällen med sin pappa. Vilken är okej, men gör inte planer om du ändå ska dra dig ur. Minsta lilla motgång där jag blir ledsen känns oöverkomlig. Jag önskar så att någon nångång prioriterade mig. Jag skulle kriga till the end of the world för henne, men det känns som jag inte är lika viktig längre.

 

Jag dyker väl ner i miktt svarta hål igen. Jag har ju mina gamla vänner ångest, gråt och pnik där som väntar.