Bvitamin

Har tydligen ätstörda tankar och beteende, men har ingen ätstörning enligt nya psykoterapeuten. Min inskrivningsläkare och psykolog uttryckte sig att jag extremt ätstörd och helt förlorat uppfattning av som är normalt vid mat. Meeeen enligt nya har jag bara problem att hitta ett passande matschema. Och jag borde ha en samtalskontakt för min "ledsenhet". Japp, så kallade hon det. Känner mig så extremt frustrerad, för när jag var på inskrivningsbesök i april kändes det så jävla bra. Hon förstod mig, berättade att det finns så mycket olika sorters hjälp att få så jag kände att fan, jag kanske klarar av att ta mig ur det här. Har sedan dess känt mig lite mindre deprimerad och såg med viss fruktan fram emot att börja min behandling. För jag inser ju själv att mitt beetende inte fungerar, att jag inte kan få min vardag att fungera. Jag har ständigt yrsel och allt som cirkulerar i uvudet är mat: vad ska jag äta, när, vad får jag inte äta, om jag hoppar det kan jag göra det osv osv.

 

Så imorse med en stor ångestklump åkte jag dit. Fetast i väntrummet. Direkt säer hon fel och börjar prata om att jag har diabetes. Nej? Ingenstans står det att jag har det. Iallafall sammanfattningsvis tyckte hon inte att jag hade en ätstörning och jag var bara lite ledsen. Strunta i att jag diagnostiserats med depression, ångest och panikångestattacker. Flera läkare inom psykiatrin har sagt att jag har bulimiska tendeser och nu senast hennes kollega som tyckte jag absolut skull ha vård av dem. Jag är tydligen bara ett ledsamt fetto som måste lära sig hålla mattider. Hon tyckte jag skulle se en dietist. Jag känner bara, hur mycke ska jag behöva kämpa för att få vård? Känner mig så jävla knäckt och hatar svensk psykiatri. Alla jävla kontakter jag har haft där har bara svikit mig.